Ljusdesignern stannar till vid Erica och de börjar diskutera med ljustekniktermer mellan sig: ”Måste lossa bulten om man ska byta glödis och det vågar inte jag! Nä, då kan ju dioden spräckas och då sprängs lampan”.
Erica förklarar att hon föredrar teaterljus framför annat ljus.
- Filmljus är inte min grej, det är en helt annan sorts ljus; dagsljus, solljus eller vanliga lampor. Det har aldrig lockat mig, säger hon. Och inte heller att arbeta med till exempel ljusdesign på museum eller i trädgårdar även om jag fått sådana förfrågningar. Här på teatern kan jag skapa vad jag vill. Det här ljuset är levande!
Vad krävs då för att bli en bra följespotsoperatör?
- Jag tror att det krävs att du har blick för det, kanske bildsinne, säger Erica. Jag målar akvarell, tidigare i olja, skriver dikter och texter. Jag tror att jobbet underlättas av om du har en konstnärlig känsla för det.
Har du råkat ut för några missöden under åren?
- Nej, förutom på Hultsfredsfestivalen. Vi var 12 följespottar, berättar Erica. När förbandet The Cure spelade upptäckte jag att min spot var strömförande. Spoten var inte jordad men det hann vi fixa innan Metallica gick på och jag skulle lysa på basisten.
- När Metallica började spela har de bara ett blått ljus, fortsätter Erica. I hörlurarna hör jag: ” ändra till vitt ljus, nummer 5” men jag får inte till det vita filtret. Metallicas amerikanske ljusdesigner skriker ännu mer och jag inser att jag snabbt måste trycka på en knapp som tar bort alla filter och sen trycka på en knapp för det rätta filtret. Det tog bråkdelen av en sekund då allt blev väldigt ljust men det gick bra! Medan jag jobbar kan jag och får jag inte tala och kunde därför inte be om ursäkt, förrän efteråt. Då berättade jag hur jag försökte lösa det men han svarade bara ”Thought so” och gick.
Erica ger intrycket av att hon trivs väldigt bra på sitt arbete.
- Att arbeta med en massa skapande människor ger en sån energi och man blir bara glad och inget negativt kommer in från någon, det är härligt, säjer Erica.
För mig är familjen viktigast - jag har sex egna barn – och har kommit fram till ett stadium i mitt liv att jag söker välmående, till syvende och sist.
- ”Tootsie” är en underbar föreställning, jag får skratta hela tiden åt roliga skämt, och det är så bra skrivet, säger Erica Kulin. Skådepelarna är så vänliga och bra. Robert Gustafsson är jättebra och rolig men det är också Ola Forssmed, Sussie Eriksson och Andreas Nilsson. Ägarna till Oscars, Vicky von der Lanken och hennes son Johan von der Lanken är så fulla av kärlek. Alla här säger likadant och jag tycker om att alla inblandade är lika mycket värda. Här på Oscars är det underbart!
