Menu

Bakom Kulisserna - Marie-Louise Hellberg
18 september 2022

Intervju med maskör Marie-Louise Hellberg
 
Vad är du aktuell med just nu?

Jag ska arbeta i Sala med en liten familjeteater som heter VårVind, en pjäs utifrån Elin Ruuths barnbok Tidernas djur. Det handlar om en ål som möter andra djur, bland annat historiska djur. Till det ska jag göra ett maskförslag (det vill säga smink, peruk, lösa masker med mera) som sen ska produceras av mig och vara klart till premiären av föreställningen.

Så den 1 oktober har vi en förkoll bara det konstnärliga teamet, där vi kollar med varandra att vi är på samma linje. Den 17 oktober är det kollationering med hela ensemblen och repetitionsstart och sen premiär 6 december.
Vid en kollationering samlas alla och hälsar på varandra, producenten hälsar alla välkomna, regissören berättar om sin regiidé, scenografen visar idén för scenografi och kostym, maskören visar sin maskidé. Ljusdesign- och ljud/musik design presenterar sina idéer med och presenterar sina idéer.
Ofta är också den som skrivit manus med och ger sin bild. Sen läser skådespelarna manuset i de roller de ska spela sen.  

På små teatrar jobbar jag ofta fram till premiären. Jag får ju då göra maskförslag som skådespelarna klarar av att göra själva. Vilket jag inte behöver tänka på när jag jobbar på de större teatrarna som har mer resurser.
 
Samtidigt med VårVind ska jag göra ett kort litet jobb på en barnpjäs jag redan har gjort maskdesign till: ”Klösiga katters klubb” av Mittiprickteatern. De ska sätta upp samma pjäs igen men med tre nya skådespelare. Jag ska göra samma mask som tidigare (smink i detta fall) men på tre nya ansikten som jag måste anpassa masken till. Sen får de ett sminkschema så att de kan sminka sig själva. Inköp av sminkprodukter gör de eller jag. I mindre teatergrupper har de ofta inte råd att ha någon maskör anställd att sminka dem vid varje föreställning, det är bara de stora teatrarna som har de resurserna.
 
När jag arbetar i en sminkloge har jag ofta ett förkläde på mig. Om jag har passningar bakom scenen, under föreställning, så har jag en fiskarväst eller förkläde med många fickor. Bra skor, egna iläggssulor, höj- och sänkbara bord- och stolar, bra mattor att stå på är viktigt och det har de stora teatrarna. Bra belysning och en spegel är en förutsättning för ett bra arbete. På små teatrar kan det vara lite si och så med dom sakerna.

Hur kommer det sig att du blev maskör/make-up-artist?

Det var nog när jag gick på Vår Teater som 12-åring som jag blev intresserad av teatern och dess yrken. Först ville jag bli scenograf men det var för mycket matematik för mig i det jobbet. Men så upptäckte jag att det fanns ett yrke som hette maskör. Bland annat så gjorde jag lösa masker och sminkade till Lycko-Pers Resa som vi satte upp på Vår Teater i Bromma. Det gillade jag mycket.

Senare lärde jag mig mycket genom att gå på kurs på SMDE -Stockholm MusikDamatiska Ensemble i maskgruppen. Där hade man först en kurs i smink/peruk/lös mask (beroende på uppsättning) och sen fick vi tillsammans med kursledaren (en maskör) göra ett maskförslag som vi sen gjorde på sångare och kören under föreställningen. Bland annat jobbade jag med uppsättningarna Månen, Kärleken till de tre apelsinerna och Döden i Venedig.

Så sökte jag till Dramatiska Institutet och gjorde testerna precis när jag just fått mitt första barn. Jag kom in och började där när min son var 6 månader. Utbildningen är treårig.

Jag har även lärt mig mycket av äldre och mer erfarna maskörer på de större teatrarna, där man kan vara tio stycken maskörer på en uppsättning. Dessutom får jag feedback, av de andra i ensemblen jag jobbar med, på det jag gör.

Det är både svårt att hinna och att ha råd med vidareutbildning inom yrket när jag frilansar. Dessutom är det svårt att kunna vara ledig om man jobbar i långa perioder.

Vad är det som triggar dig och som gör varje jobb så unikt för dig?

Största utmaningen är att göra något man inte gjort tidigare; en ny tidsepok jag aldrig tidigare jobbat med. Eller en teknik jag inte jobbat med på länge, som att skapa tänder till exempel.
 
Det går till så att man gjuter av skådespelarens tänder, först en gipsavgjutning, och sen gör man en tandskena av avgjutningen. Därefter tar man proteständer som man slipar ner till ett tunt skal och klistrar fast på skenan och fyller på med tandkött. Men man måste vara försiktig så att man inte ändrar talet för mycket för skådespelaren.
I filmen Släpp fångarna loss hade Gösta Ekman roliga tänder i rollen på fängelsedirektör.

Att göra djur av människor är också kul och jag får tänka till lite extra. 
Som i våras när jag jobbade med Unga Romateatern på Gotland med en bearbetning av Stadsmusikanterna från Bremen, kallad Lucky loosers, där det bland annat är en tupp med som spelades av Steve Kratz.

Mycket av det roliga är ju förarbetet (researcharbete): som att leta bra bilder på tuppar och frisyrer med tuppkänsla. Titta på skådespelaren när den repeterar, prata med den som gör kostym (kostymör/scenograf), rita, göra collage, prata med alla inblandade, visa mina skisser. Det är viktigt att välja rätt material: ska det vara peruker, löshår, glasögon? Jag valde i detta fall att tillverka en liten tupé av syntethår, som jag trässade (att man knyter hår på tre trådar). Sen lockade jag håret med ånga, sydde fast det på en stadigt värmetyll formad efter huvudet och sist spraylackade jag håret.
 
Sen kommer den roliga provsminkningen, när man sammanfogar alla delar för då man ser om det funkar och om jag tänkt rätt. Förhoppningsvis kan man prova med kostym också. Funkar det inte så gör man om tills det blir bra.
Vid ”första mask och kostym”-provningen, som ligger ca tre veckor innan premiär, är det första gången alla ser mask och kostym i spel och i bästa fall också i rätt ljus. Alla får en bild av om vi är på rätt väg med helheten och enskildheterna i pjäsen.
Det är viktigt att få vara med från början i en produktion, då blir det som roligast. Det är bra att få börja i tid. Om man blir kontaktad för sent så måste man kanske köpa färdiga och kanske dyrare lösningar.

Sminkning är det jag tycker är allra roligast. Lösa masker är också roligt och att få göra något som inte är realism. Som att göra något om framtiden, fantasy, skräck eller en dinosaurie.

Det är klart att jag är lite yrkesskadad när jag ser svenska serier eller filmer. Man ser folk man har sminkat och jobbat med hela tiden och sen så ser jag fel och brister, som till exempel en ful peruk som ser ut lite som en mössa eller en karaktär som jag utseendemässigt inte tror på, enligt mig.

Hur bör du som person vara för att arbeta som maskör?

Det är bra om du är hyfsat psykiskt stabil när du är maskör. Du har ju hand om en person som håller på med en förberedelse inför att gå in på scenen. Sminkningen (peruker, tatueringar med mera) ingår i förberedelserna som så mycket annat.

 Det kan vara fysisk uppvärmning (ska helst ske innan smink och hår kommer på plats), röstuppvärmning och så vidare. Det krävs en ömsesidig respekt. Man måste som maskör kunna hantera folk som är nervösa, eller som skrattar och väsnas lite för mycket när du ska jobba och då kunna säga ifrån när det blir för mycket.

Ibland tar man över någon föreställning efter en maskör eller varvar med en annan maskör och det är inte alla skådespelare bekväma med. Att det kommer någon annan som sminkar dem än den de vant sig vid.

Jag tror att det är bra om du är ”jordad”, är intresserad av människor och dessutom är lite tolerant. Det är viktigt att gå samma väg som alla i ensemblen, med alla runt omkring, regissören, scenografen, kostymören, då blir det bäst. Jag är som stoltast när allting blivit bra i en föreställning.

FAKTARUTA
 
·      Treårig utbildning på Stockholms Konstnärliga Högskola
       https://www.uniarts.se/utbildningar/kandidatprogram/mask-och-perukdesign-kandidat
·      Medellönen år 2021 låg på 27 100 kronor i månaden.

View all