Under studietiden tog Owe några kurser i flamenco, polonäs och wienervals och uppträdde med både dans och sång med gruppen Phontrattarna och Staffan Göthe. Det var till ett uppträdande där på Norrlands Nation som hans dåvarande fästmö och danspartner Kerstin Ljunglöv sa att hon inte hade något att ha på sig. Owe fick en gammal klänning av sin mamma som han sydde om till Kerstin. Och där väcktes ett nytt intresse!
En ny karriär tar fart
Owe tog på sig fler och fler kostymuppdrag. En dag hörde dåvarande chefen för Berns, Olle Edlund, av sig. Han hade sett Owes verk och frågade om Owes ville skapa kostymer åt Berns shower. Så Owe anställde några sömmerskor och öppnade ateljé hemma i våningen på Östermalm i Stockholm. Tidiga morgnarna kom sömmerskorna och sydde upp kostymer efter Owes skisser, medan Owe åkte till sitt dagliga arbete som lärare på Spånga Gymnasium där han kom att arbeta i 43 år.
1973 gjorde Owe kostymerna till Claes af Geijerstams och Göran Fristorps framträdande i svenska Melodifestivalen med ”Sommarn som aldrig säger nej”. Owe ville sy in belysning i kostymerna men då detta var innan LED-belysning fanns, använde han istället modelljärnvägsbelysning.
- Tävlingsledningen tyckte att belysningen blev för mycket av gimmick och de fick inte tända lamporna under sitt uppträdande, berättar Owe. Men så vann de och då gick det bra!
Anni-Frid Lyngstad tyckte mycket om af Geijerstams och Fristorps kostymer och frågade Owe om han ville skapa kostymer till Festfolket, som ABBA hette då, vilket han gärna gjorde.
Så gott som alla kostymerna kan i dag ses på ABBA-museet eftersom Owe sparade dem efter att ABBA hade splittrats. Det finns några kostymer som Owe tar fram vid speciella tillfällen och det är de som av olika orsaker aldrig användes. Owes kostymer är idag både pop- och dräkthistoria med sin speciella stil och som var en del i ABBAs globala framgång.