Intervju - Ann Westin Årets kvinnliga komiker x 3

Ann Westin en av sveriges roligaste komiker

Vad är du aktuell med nu?

Jag ska göra Humorkalaset på Börsen i jul och så skriver jag på min nya show Utom Kontroll med premiär i mars 2024 på Intiman i Stockholm. Samtidigt spelar jag in humorsketcher med SVT som ska sändas i vår.

Hur kommer det sig att du blev stå-upp-komiker?

Jag har nog alltid varit det i hela mitt liv, humorn har funnits i mig och varit en styrka. Men jag har inte alltid vetat hur jag ska rikta den. När jag jobbade som skådespelare fick jag alltid den humoristiska rollen. Men jag tröttnade lite på teatern och jobbade inom sjukvården i stället.

När stand-up sen kom på 80-talet så blev jag fascinerad. Min kompis Eva Dahlman, som är regissör, sa att om det är något du skulle passa inom så är det stand-up och föreslog att jag skulle gå en kurs i stand-up på DI (reds anm: Dramatiska Institutet, nu del av Stockholms Konstnärliga Högskola).

Efter en vecka på kursen kände jag att det är det här jag vill göra i mitt liv! Skådespelaren Krister Henriksson gick samma kurs. Jag blev så förvånad när jag såg honom komma in i salen att jag frågade: ska du leda kursen? Nej, gå den, svarade han. Men kursen leddes av Babben Larsson och Adde Malmberg. Många från kursen är manusförfattare idag. Andreas Tottie, Susanna Eklund, Åsa Asptjärn, Gertrud Larsson (UtkantSverige).

Jag har haft mycket jobb sen dess, man hittar sin grej efter ett tag. När jag startade för 27 år sen var vi kanske tio kvinnor som jobbade med stand-up men nu är det många fler och yngre kvinnor. Det är så mycket tjejer som är så säkra idag så man blir inte lika nervös som publik som när jag startade. Och ju fler man får in, desto fler begåvningar kommer fram. För mig är det ingen skillnad på kvinnliga eller manliga skämt; är det ett bra skämt så är det ett bra skämt.

Vad är det som triggar dig i att stå inför en publik?

Bekräftelseknark: när man vinner över en svår publik. Att möta publiken i humor och skratt!
Som när jag var i Globen, som är häftigt för det är så stort. Men för mig är det lika bra med en mindre publik med den närheten som man får i en liten lokal eller mindre teater.

Ibland när jag reser mycket så känner jag att jag kanske ska sluta turnera men det kommer aldrig hända. Det känns likadant när jag tänker att jag ska flytta från stan och bosätta mig på landet - det kommer jag aldrig att göra.

Jag haer aldrig haft någon längtan att köra i England man måste vara bra bevandrad i engelskan och i kulturen. Som till exempel skämt om hur tunnelbanan fungerar man måste ha och känna till referenserna för skämten.

Hur väljer Ann färgerna i sitt hår:

Jag väljer färgerna efter min känsla. Jag gillar färger och gillar att måla, gillar färgkombinationer då jag får lust och blir glad av det. I somras hade jag gult, orange, rosa och rött. I jul blir det olika röda toner och olika blåa och rosa så att det bryter av. Min frisör är en härlig punktjej som också gillar färger. Jag går efter känslan. Min frisör har fått in riktiga och bra hårfärger som man kan ha länge och inte tvättas ur så snabbt.

Vad eller vem inspireras Ann av?

Jag inspireras mycket av andra komiker. Det finns så många humorister att bli inspirerad av men det finns någon som jag alltid blir inspirerad av och det är Johan Glans. Jag har känt honom länge, han är så duktig. Och så Fredrik Andersson. Han är en väldigt skicklig manusskrivare och jag har suttit med honom och skrivit men ibland går han över gränsen. Petrina Solange är jätteduktig. Det finns så många bra tjejer idag. Om jag går och kollar så tänker jag mer "å det var smart". Jag tittar på många engelska stå-uppare på tv och inspireras av hur de lägger upp skämten.

Jag blir inspirerad av att tänka på olika sätt. Ibland av familjen: när min dotter och jag skämtar och skrattar och hon säger 'ta med det på scenen'. Eller när jag står i duschen eller vaknar mitt i natten och kommer på ett skämt. Då talar jag in det på telefonen. Ibland kämpar man som en galning och ibland bara kommer skämten. Ibland kommer någon annan på utvecklingen på mitt skämt - det är som ett pussel.

Bästa/sämsta gig som Ann haft:

Om arrangören inte har respekt för en artist. De fattar inte hur mycket jobb jag lägger ner.
Om det är dåliga förutsättningar som den gången de hade satt en dansgolv mellan mig och publiken så att det blev ett stort avstånd. Eller om jag får stå bland en massa instrument och sladdar så jag kan slå ihjäl mig, det känns inte bra.

Eller med exempelvis ljuset: en gång hade arrangören hade slagit på ett snurrande discokula som lyste antingen på publiken eller på mig: jag fick springa ikapp ljuskäglan! Och publiken blev generad för det var alltid nån som inte ville synas. Eller företagsgig där halva publiken är avskedad och man ska komma dit och muntra upp dem.

Jag måste veta i förväg så jag brukar ringa och kolla innan. När arrangören är noggrann, då man får de bästa förutsättningarna och då får man det bästa giget i mötet med publiken. Då har man själv lika roligt som publiken, det är guld och det är toppjobben!