Intervju - Johan Glans - funnybones.se

Hur kommer det sig att du blev artist?

Humor är min stora kärlek. Jag har alltid älskat komiker som Monthy Python, Steve Martin, Robin Williams men också svenska komiker som Babben Larsson, Adde Malmberg, Killing-gänget. (Jag blev intervjuad för dokumentären med Killinggänget fast det klipptes bort).

Och jag har alltid drömt om att själv bli komiker så långt som jag kan minnas. Jag uppträdde för familjen med små shower när jag var liten och bodde i Eslöv, fast det är ingen i familjen som är i artistbranschen. Mina föräldrar bor kvar i Eslöv där jag blev hedersmedborgare 2012 - jag fick ett diplom som är kvar hemma hos mamma och pappa.

Foto: Robert Eldrim

Vad är det som triggar dig i att stå inför en publik?

Jag älskar att höra skratt och applåder! Jag tycker om att skratta och att vara avslappnad och att få andra att skratta och att vistas i såna miljöer. Vi gjorde nyligen en egen musikal i familjen, på en liten improvisationsteater. Min fru skrev manus och en kompis skrev musiken. Och våra döttrar och deras kompisar spelade alla roller. Vänner och familjen fick köpa biljetter.
Humor utvecklas ju hela tiden, på film och teater och överallt. Drömmen är ju att ha en bred publik med allt från 12-åringar till farmor och farfar och tänka "vad har de här gemensamt". Bra humor kan bygga på att vara personlig och arbeta med igenkänning.
Om det ska bli riktigt roligt måste man offra sig själv lite för humorns skull och våga bjuda publiken på sånt som man annars vill dölja: sina svagheter och misslyckanden. Men jag bestämmer såklart själv var min egen gräns går.

Att prata med folk i publiken är inte min starkaste sida. Men jag försöker hela tiden jobba på det och bli bättre på det. Det är ofta det som blir roligast i en föreställning. Det är svårt att toppa skratten man får när man plockar upp en kommentar eller reaktion från någon ur publiken som man inte känner. Publiken fattar ju att det oförberett och det gör det extra kittlande.

Foto: Jonas Bilberg

Nu när vi skriver manus sitter David och jag kontorstid från 10.00 till 16.00, med post-it-lappar på en stor skylt, full med lappar. Vi kom på häromdagen att vi är ju bara två stycken i showen så hur ska vi hinna byta kostymer? Vi har därför filmat korta sketcher, som ska visas som ett bildspel på några ledskärmar, medan vi byter kostymer. David och jag är inte musikaliska någon av oss så om det blir musikinslag i showen så blir det väldigt kort.

Nu efter trettio år har jag nog listat ut hur jag arbetar med stand up: jag hittar ett ämne som jag tror att jag kan göra något roligt kring och sen börjar jag bara prata om det på scenen. Jag lyssnar efter publikens reaktioner och försöker hitta poängerna i resonemanget. Jag lägger in något nytt mellan beprövade rutiner.
Det heter ju att när man gör en ny föreställning ska man lita på processen. Att testa grejer som inte funkar är en naturlig del av arbetet. Förstår man att nåt man gör inte håller måttet, så är man på god väg till att kunna rätta till det. Är man övertygad om att allt man gör är fantastiskt hela tiden kanske man inte har så bra självkritik.

Den bistra sanningen med stand-up är att man får göra bort sig offentligt och ordentligt innan man lär sig!

Batra & Glans 30 år Tillsammans – En humorshow

I år är det 30 år sedan David Batra och Johan Glans blev bästa vänner. Resten är historia. Detta är en garanterad succé på förhand! Premiär 6 april i Halmstad.
Biljetterna säljer fort slut så skynda dig att köpa dina biljetter idag!

Boka biljetter här